Dvärgvädur är en kaninras, med hängande öron och en vikt kring 1,5-2 kg. Idealvikten för ett vuxet utställningsdjur är 1,4-1,9 kg. De är kompakta med ett trubbigt huvud. Dvärgväduren är den största dvärgrasen bland kaniner.

Dvärgväduren är framavlad i Nederländerna av Adrian de Cock, genom korsning mellan hermelinkanin och fransk vädur. Först provade man att korsa en hermelinhona med fransk vädurs-hane, men detta misslyckades. När man provade tvärtom gick det bättre och den första kullen föddes 1964. De första dvärgvädurskaninerna kom till Sverige 1972.

​

Dvärgvädurar är godkänd i kaninstandardens alla färger och teckningar, samt i hårlagen korthårig, rex, satin och angora. Lejonhuvad Dvärgvädur har nu blivit en egen godkänd ras och är inte längre ett pälslag på Dvärgväduren. Det tidigare godkända pälslaget fuchs har nu ersatts av Cashmereväduren (som är lite större än Dvärgvädur).

En vanlig teckning på dvärgvädurar är mantelteckning. En manteltecknad kanin har en av de godkända färgerna på ryggen, sidorna, huvudet och öronen. Magen, framtassarna och bröstet skall vara vitt. Enskilda vita fläckar i pannan och på nacken är godkänt. Kaniner med mer vitt kallas brokade. Det är ingen godkänd teckning enligt kaninavelsföreningens standard för kaniner.

Dvärgväduren har långa öron som hänger ner längs sidorna om huvudet, detta gör att vädurar hör lite sämre än andra kaniner. Ibland verkar det nästan som om de är döva, men detta beror på öronen.

​Dvärgvädur är ofta mycket lugna och i blir med rätt hantering väldigt tillgivna. Rasen är en mycket lämplig för nybörjare då den för det mesta är mycket lätt att hantera.

Dvärgväduren lämpar sig väl för kaninhoppning, då den i allmänhet är lättlärd. I de högre klasserna kan den dock vara lite för klumpig. Om man ska lära dvärgväduren hoppning, lär den då medan den är ganska liten. När den blir stor är det oftast svårt att börja lära den, för den är oftast lite klumpig då.

Dvärgväduren, liksom andra kaniner, trivs utmärkt ute året om i en lämplig bur. Det är viktigt att ge kaninen tempererat vatten minst 2 gånger per dygn då det är minusgrader. Ett typisk rasdrag hos dvärgvädurar är en stor aptit. Man måste därför starkt begränsa deras ranson av kraftfoder (pellets). De ska i de flesta fall inte ha mer än en eller ett par matskedar per dag. Det de ska äta sig mätta på är väldoftande hö av bra kvalité. Men man kan också ge dom en grönsak någon gång i bland. På sommaren ska de helst äta lite gräs per dag, fast inte när de regnat. Då kan de lätt bli lösa i magen